Ansedel Henrik Henriksson

Född 1812-04-01 i Gagnet, Helgum (Y) 1 .
Henrik Henriksson och Sara Eriksdotter, Ådals-Liden 1861Den 5 oktober 1861, var makarna torparen Henrik Henriksson och Sara Eriksdotter i Häxmo ställd inför kyrkorådet för osämja och bitterhet inom äktenskapet. Henriksson, född i Helgum 1812, och hustrun i Ådals-Liden 1794, gift 13 april 1856.Enligt hennes egen uppgift, som hon berättade inför kyrkorådet, hade det tid efter annan, gått så långt att mannen hade misshandlat och överfallit henne flera gånger med hugg och slag, varför hon, för att inte ”blifva ihjälslagen”, nödgats överge honom och lämna huset.Med anledning av sådant missförhållande, har de flera särskilda gånger blivit påkallade och allvarligen varnade, stundom i närvaro av några personer, vilket haft den följd att de två gånger förmåtts flytta tillsammans med löfte om saktmodigare och mildare uppförande mot varandra.Men de givna löftena hade snart blivit glömda och brutna, och efter en kort tid hade sammanlevnaden snarare blivit ännu bittrare, varför man ansåg att enskilda varningar varit alldeles fruktlösa, varför man måste kalla dem inför kyrkorådet.Då de ännu inte kunde försonas, yrkade hustrun på skillnad i äktenskapet, åtminstone i säng och säte, varmed mannen sade sig inte vara nöjd, utan påstod att hon skulle flytta till honom. Henriksson sade att hon hade farit med osanning beträffande våldsamheterna mot henne och att hennes obändiga sinnelag var orsaken till att de inte kunde leva tillsammans.Efter någon ordväxling mellan makarna, beskyllde varandra om än det ena, om än det andra, och efter allvarliga uppmaningar av kyrkorådets ordförande, Frisendahl, om följderna, så väl som i andligt, så väl som timligt hänseende av deras fortfarande ondska och bitterhet, gjorde dem slutligen den frågan om de ändå inte gjorde klokast i att flytta tillsammans igen och glömma vad som har varit och förlåta varandra.På den frågan svarade mannen att var villig, men hustrun å sin sida nekade helt och hållet. Hon sade även denna gång att hon fruktade att bli ihjälslagen. Kyrkorådets ledamöter ansåg sig det högst betänkligt att tillstyrka sammanflyttningen, vilket dock överlämnades till häradsrättens prövning i händelse att makarna skulle dra varandra inför tinget.Ådals-Liden AI:5 (1859-1868) Bild 32 / sid 25.Ådals-Liden KI:3 (1860-1863) Bild 70.