Ansedel Barbro Persdotter

Född 1740-03-24 i Bollsta, Ytterlännäs (Y) 1 .
Död 1828-12-09 i Flögsätter, Dal (Y) 1 .
13:821:13Inga efterlevande barnPost och Inrikes Tidningar,N:o 15,Thorsdagen den 20 Januari 1848Barbro Persdotter. Bland märkligare tilldragelser förtjenar till en framtid förvaras följande,af H.P. anförde data: Uti Bollsta by och Vesternorrlands Län föddes den 24 Mars 1740 bonden Per Nilssons ena dotter, Barbro. Vid sina 20 år upphörde hon att tala, men läste i bok, syntes tankfull och afskydde folks umgänge. Efter ett halft år, då hon åter började tala, svällde tungan så,att den knappt rymdes i munnen. Under sin misantropi gick hon sommartiden till skogs, lefde der i 9 veckor af bär och nattetid af ärtor på åkrarna, och fanns igen uti en hölada i Lökoms by, 2 1/4 mil hemifrån. I November 1764 hade Barbro, nattetid och oförmärkt, gått bort, klädd med lintyg, en tunn kjortel, lifstycke, liten linnehalsduk, kattunsmössa, strumpor och skor med utnötta sulor. En täljknif saknades, den Barbro troddes hafva borttagit. Förgäfes söktes och efterfrågades Barbro, som troddes slutligen vara död. Ödet hade det icke så. En bonde, Per Persson i Köija, Bjertrå socken, den 26 Januari 1765 hemkommen från Sollefteå marknad, begaf sig genast, ehuru trött af resan,emot sin hustrus erinran om orimligheten till en Ö i Ångermanelfven,benämnd Lithanön, att hugga en sågstock, som der aldrig funnits. Under sin vandring på denna ö blef Per Persson varse några isstycken, hoplagda nära intill en qvistig gran, dervid, som honom tycktes, låg ett knyte eller bylte; han stötte några gånger med yxskaftet på det, märkte liten rörelse, och hörde omsider: låt bli mig. Ändtligen visade sig ett menniskohufvud, som, stödt emot granen, vändes åt karlen, men utan förändring eljest i sin kroppsställning, och besvarade icke de flera frågor, Per Persson framställde om hemvist m.m., förr än han gissningsvisträffade rätt. Då han uppräknat många socken namn och slutligen Ytterlännäs, svarades ja, likaså då bynamnet Bollsta nämndes. Mannen beslöt nu, att gå hem efter sin häst och en karl till hjelp, sade emellertid farväl, som besvarades med Gud välsignne er och nu kom han ur sin förskräckelse för spöket, som troddes der hafva sitt tillhåll. Snart återkom Per Persson, lade den saknade Barbro, som under hans korta frånvaro börjat starkt frysa, i slädan under en fäll och förde henne hem till Bollsta 3/4 mil öfver elfven och Bollstafjerden, som då nyligen tillfrusit, och hvaröfver Barbro hade klädd som berördt är, bortgått. Den medhafda knifven begagnade hon till sönderdelande af is vid elfstranden, som utgjort hennes enda förtäring under hela tiden. Kjorteln var vid upptäckten med häktorna fästade omkring halsen, och räckte sålunda, under det Barbrp stått på knäna, ned till marken, och var stoppade om benen, på vilka hon sutit. Några år efter hemkomsten från Lithanön blef Barbro skickad till systern Ingrid i Fäbodarne, men kom ej dit; hon var likväl borta i 14 dagar, hade lefvat af blåbär, och kom nu sjelfmant hem, Tillfrågad af sina bekanta, huru hon under sina utvandringar mått, hade svaret alltid varit: Vi mått bra. År 1781 trädde Barbro i äktenskap med bonden Nils Persson i Flögsätter, och födde året derefter en son, som lefde 14 dagar; hon dog sjelf den 9 Dec.1828, 88 år 1/2 mån.gammal, och med bästa vittnesbörd om en sagtmodig stilla vandel, ärbarhet och goda seder.